Month: April 2005

Det är så mycket att göra och jag är så rädd för att framtiden kommer att skita sig för mig. Komvux känns inte som ett alternativ om jag missar ett VG på Matte D.

Jag blev handlingsförlamad när jag hade så mycket att göra, förra veckan. Jag kände mig då, jävligt utbränd men tog det då jättelugnt för att kunna komma tillbaka blixtsnabbt.

Jag känner mig så dum när jag räknar matte nuförtiden. Jag verkligen hoppas att jag klarar, ett VG. Annars kommer någon annan in på samma utbildning som jag vill gå fast med bättre betyg. Usch, det är jobbigt att till och med skriva det här.

Den här veckan har varit jättetokig, i tisdags så blev jag officiellt utbränd. I onsdags klarade jag inte av att göra något ordentligt. I torsdags så blev min materialistiska “jaget” glad över några coola och nyköpta jeans. Igår blev mamma kattbiten, riktigt rejält av vår egna lilla Fiffi. Det innebar att hon var tvungen att uppsöka akuten idag. Så kan det gå. (Jag har haft svårt att motivera mig att skriva i bloggen, det här blev väl en nödlösning.)

Jag har också gjort den idag, som 50.999 andra nyfikna, stressade, fattiga, lyckliga, arbetslösa, drömmande, glada, ledsna, tokiga, snygga, fula, kända, okända, smarta, dumma, dekadenta, punkiga och tomma människor.

Det som gick bäst var läsförståelse, engelska och ordkunskap. Resten gick åt aphållet.

Såg faktiskt en “smygkändis” idag som jag inte tänker avslöja för er då jag tror att den personen inte vill bli uthängd. Det märkliga är att jag trodde att den här personen skulle kunna leva på sitt kändisskap och har varit helt nöjd med vad h*n har presterat i livet. Där hade jag fel, till och med skenet bedrar.

Jag har också pratat med en trevlig tjej vars yrke är personlig assistent. Hon hoppade av andra året på gymnasiet men ångrade sig 6 år senare. Nu är hennes mål att få högre utbildning som socionom. Som personlig assistent tar hon hand om en CP-skadad som är gift, med en cp-skadad. Det var dagens märkligaste men samtidigt finaste historia, när den här damen sa ja vid frieriet så blinkade hon två gånger.
Det krävs tålamod att ta hand om personer sm inte kan kommunicera på det sätt de flesta är vana vid, utbrott sker inte sällan.

Jag tänker inte sikta mig in på att bli personlig asssistent och högskoleprovet tänker jag inte lita på. Jag ska komma in på betygen oavsett jag vill eller inte.

Påminn mig det när jag inte tänker så.

Här kommer mitt bidrag till det nationella provet i Svenska.

Continue reading Dyra rymdfärder – värt att satsa på?

I morgon är det nationellt prov i Svenska B, fem timmars uppsatsskrivning är något alla inblandade bävar inför, inklusive mig.

Önska mig lycka till.

Idag Igår har jag inte heller hunnit med att göra någon läxa. Istället har jag blivit inlåst på Medborgarplatsens bibliotek. Det är sant. Den där kursen med Bob, som jag berättade om igår; den överskred tiden och då hade alla gått hem från biblioteket. Så då fick alla deltagare panik förutom jag som bor i närheten och förutom Bob som letade moppenycklar, de tog sig ut genom en nödutgång som inte gick att stänga? Vad hände? Jo, Bob hittade nycklarna i sin väska, vi väntade på Securitas i en timme utanför nödutgången (den ligger rakt ut mot Medborgarplatsens torg) som kom och låste dörren på femton sekunder. Under den tiden vi väntade så berättade han en underbar historia och jag en jätteviktig historia (för mig) ur det verkligaste livet.

Och han lindrade den smärta som jag hade fått av att en vän har brutit upp med mig. Att jag tog henne på allvar var väldig viktigt, för det kan kanske ha hjälpt henne eller på något sett har jag påverkat henne men inte alls negativt. Jag kommer nog aldrig att få veta det men om en annan människa sa att jag gjorde något så bra, då känns det verkligen betryggande innerst inne i min själ.

Sen fick jag skjuts hem på hans coola moppe och den här dagen var inte heller alls så dålig.

Idag har jag varit märklig, vaknade klockan sex på morgonen (prick) och skrev en låttext, jag är jättenöjd med den. Simon måste få höra den också.

Har varit lärare på fysiklektionen, den gick ju inte alls bra, alla gick hem. Efter skolan umgicks Pontus och jag. Åt mat medans han satt vid datorn och hamrade på tangentbordet. Sedan tänkte vi gå ut men då ringde telefonen och jag var ju självklart tvungen att vara extra trevlig mot familjens bekant som bor långt ifrån Stockholm.

Vi åt glass och sedan var jag på ett politiskt möte vilket var roligt, kom på massor med driftiga idéer som kommer att göra Stockholm till en ännu vackrare stad.

Efter det kom Martin hem till mig och såg för första gången hur det såg ut, lyssnade på med indie och jag pratade av mig angående allt mellan datorer och djupa saker. Han berömde mig för en dikt vilket självklart gjorde mig glad.

I morgon blir det fysisk poesi med Bob Hansson, äntligen. Jag måste bara skriva rent mina skrivuppgifter. Och jag måste räkna matte för jag har inte gjort någonting som har med skolan att göra sedan jag kom hem. Jag är en dålig student (och människa).

Idag har jag varit duktig, jag har räknat en hel avdelning matte. Lagat min mat. Pratat med en artist angående intervju (det var det duktigaste för idag). Tänkte handla kattfoder men affären var stängd (söndag för tusan!). Lyssnat på bra musik.

Jag har lyckats leka superhjälte och förstört något jag trodde på. Jag bad henne att sluta och det slutade med en bruten kontakt. Jag ska sluta bry mig.

Jag tänkte skriva mer men vem kan inte göra det då jag har förstört dagen. I morgon börjar skolan igen.

Dagens låt som vi kan deppa ihop med: Iron And Wine -” Such Great Heights”

Jaha, i morgon åker mina föräldrar till Holland. Jag frågade mamma om hon hade resfeber, det hade hon tydligen inte. Det tror jag egentligen inte på för alla här hemma bara småbråkar om bagateller som självklart inte kommer att skapa världsfred.

Det känns inte så jättebra att vara ensam hemma då ingen kommer att hålla koll på mig och gnälla på att jag gör för lite läxor. Jag är världens lataste (skoltröttaste) just nu. Ändå räknade jag matte med läraren under påsklovet, jag skojjar inte.

Hoppas att inga knarkare sticker kanyler i mina föräldrars ben. För flera år sedan så rånades vi av något moppegäng när vi tältade i Holland. Jag är rädd för det där landet. Fast jag lärde känna en söt tjej från Holland på Gran Canaria fast hon var väldigt liberal till saker som får hjärnan att mjukna, kan jag väl säga.