Och så har vi det här med kärlek. Det är inte riktigt klokt. Har ställt mig på knä med mitt hjärta i mina händer och alltid alltid alltid behövt gå vidare. Var inte den starkaste stjärna som blinkade i någon annans stjärnhimmel. Jag har gjort det, alldeles för många gånger.
Vet inte varför det alltid har blivit så. Har kanske alltid fallit för fel tjejer. Det kanske är deras blickar, deras bestämda personlighet eller deras dolda person som gör att jag faller. Försökt att nå det omöjliga. Kanske blev jag kär i det omöjliga.
Att plötsligt blev det omöjliga möjligt.
Att någon flicka äntligen känner likadant och att det för alltid skulle vara hon och jag.
Sen blev allting alltid fel. Vad var det som gick fel?
På gatan utanför mitt fönster går det alla sorters människor, de självsäkra lyckliga paren och de självsäkra individerna. De kanske låtsas bra, båda sorterna.
Jag är en av dem som vill vara en del av någonting, något stort. Vara lycklig med någon. Kanske är det inte meningen, inte meningen nu. Kanske måste jag vara den självsäkra individen och med nerver av stål klara mig igenom allting. För jag visste inte att jag äger så många tårar.
Som att sluta frysa, jag kanske ska sluta vara kär och sluta frysa av min egen ensamhet. Kanske går det bara att stänga av, leva längre och utan att fälla tårar.
Måste fly bort, fly bort från skiten. Jag tänker flytta till ett annat land, skitsamma om det är varmt eller inte. Jag tänker flytta till Kanada, finna lyckan där eller låtsas bli lycklig. Skaffa nerver av stål men framförallt lämna allt bakom mig. Det är inte staden det är fel på, det är något egendomligt med historien som fortsätter här. Måste förändra, göra en vändning i min synopsis. Eller är det Gud som vill det här?
Kanske flyttar jag inte men jag ska stänga av. Eller det är inte något man bara gör utan det är bara något som händer.
Jag tror att mitt hjärta har blivit hårdare nu. Kommer inte försöka bevisa någonting nu. Alla böcker, filmer och sånger kommer förbli drömmar.
Kommer att infiltrera mig bland dom andra. Någon kanske hittar mig där.
Hoppas verkligen det.
Det är någon annans tur nu.
