Gråa rum

Överallt jag tittar ser jag henne. Trodde jag såg henne i tunnelbanan och jag ville bara gå fram och krama henne.

Jag drömde om henne inatt.

Jag har lyssnat på Damien Rices nya platta 9 hela kvällen. Så på natten blir den mitt soundtrack.

Jag åker ett tåg och Grey Room spelas i bakgrunden.

Jag går av tåget och det snöar.

Have I still got you to be my open door
Have I still got you to be my sandy shore
Have I still got you to cross my bridge in this storm
Have I still got you to keep me warm

Jag går upp för trapporna.

Coz if I squeeze my grape
And I drink my wine yeah
Coz if I squeeze my grape

Knackar på dörren. Och hon öppnar.

Yeah, Oh coz nothing is lost
This is frozen in frost

And it’s opening time
And there’s no-one in line

Vi ser på varandra först.

Vi säger inte ett ord, vi har redan tappat bort dem.

Och kramar sedan varandra.

But I’ve still got me to be your open door
I’ve still got me to be your sandy shore
I’ve still got me to cross your bridge in this storm
And I’ve still got me to keep me warm

Vi gråter men det är inte de salta tårarna som hänger på tapeterna, för vi har återförenats igen.

I drömmen.

Warmer than warm yeah
Warmer than warm yeah
Warmer than warm yeah
Warmer than warm yeah

Damien Rice – Grey Room

När Birro bloggar kan inte fingrarna vara stilla

Så jag ser att Marcus Birro har startat en blogg. Jag blev jätteglad. Äntligen tänkte jag och fick en anledning att sparka upp min blogg. Vad har tagit en sådan tid? Sedan läser jag hans blogg och känner hur allt det tunga blir tyngre. Han lever med sorg och måste skriva av sig skiten. Jag gör också det. Varför ska det ta så lång tid att få ut det kolsvarta ur mig? Jag har blivit äldre och grå, kommer det att stelna kommer det för alltid vara så?

Jag väntar.

Kanske för alltid.